Islandshästen

Historik om Islandshästen
Den stammar från den ursprungliga europeiska hästen med fem gångarter, skritt, trav, galopp, tölt och pass. Nordborna tog hästarna med sig på sina skepp till Island redan på 800-talet.

Århundraden av frihet på de isländska vidderna, kampen för överlevnad och ta egna initiativ har gjort Islandshästen självständig, stark och frisk både fysiskt och psykiskt. Islandshästen kan koppla av, men när det gäller arbete förvandlas den till ett krutpaket.

Gångarterna tölt och pass
Under tusen år utan uppblandning med andra raser har Islandshästen behållit gångarterna tölt och pass. Tölten kan liknas vid springande skritt och är fyrtaktig.

Tölt är mycket bekvämt för ryttaren som sitter alldeles stilla i sadeln medan Passen ska gå mycket fort och kallas då "Flygande pass". Att rida flygande pass kräver träning och samspel mellan häst och ryttare. När det är som bäst är det en svindlande uppvisning i kraft och skönhet.

Det är framförallt dessa extra gångarter, som gjort Islandshästen populär runt om i världen. Islandshästen är robust med ett gott temperament och klarar att vistas ute året om, när det finns tillgång till föda och vindskydd. Rider man hästen ska den hållas uppstallad under vinterhalvåret.

En trogen vän
Framåtandan och samarbetsviljan är imponerande. Dessa egenskaper värnar Islänningarna om vid avel och uppfödning. Trots sin litenhet bär rasen med lätthet vuxna ryttare och används ofta som familjehäst. Även som tävlingshäst används den flitigt i grenarna: Tölt, Fyrgång, Femgång, Passlöp, Stilpass och Dressyr.

Islandshästen utvecklas långsamt men har en lång livslängd. Inridningen påbörjas först i femårs åldern, men i gengäld pensioneras den inte förrän vid 30.